Amna Hrvat uppmärksammar kvinnor och ungdomar

Miljöbild över floden och hus i Sarajevo.Som ordförande i en synskadeorganisation i Sarajevokantonen har Amna Hrvat lärt sig slåss för personer med synskada. Hon har varit med och bidragit till en ny lag om anställningsvillkor för personer med funktionsnedsättning och arbetar för att kvinnor ska bli bättre på att kräva sina rättigheter.

De lite äldre kollegorna minns hur det var när Amna Hrvat för första gången kom till organisationen. Hon kom för att delta i en av de många temaföreläsningar som arrangeras för att utbilda personer med synskada inom olika samhällsområden. Hon satt längst bak och började skruva loss skruvarna på stolen hon satt på. Hon hade tråkigt och förstod inte vad föreläsaren pratade om.

Amna Hrvat sitter vid ett skrivbord, på bordet ligger ett anteckningsblock och en vit käpp, i bakgrunden en dator.Det var för 12 år sedan. Senare insåg Amna att frågor om hur personer med synskada kan inkluderas i skolan, på arbetsmarknaden och inom sjukvården är grundläggande och viktiga frågor. I takt med att hon lärde sig mer började hennes uppfattning om föreningen förändras. Hon kände då att hon själv ville arbete mer med just dessa frågor som gästföreläsaren hade pratat om den där första gången.

– Då hade vi bara FN:s standardregler att tillgå i kampen för en jämlik position i samhället. När jag lärde mig att de inte var juridiskt bindande insåg jag varför inkluderingen av personer med funktionsnedsättning gick så långsamt, säger hon.

Med den insikten började hon fördjupa sig i de olika problem som varje person med synskada måste hantera. Hon ägnade sig åt att inhämta alltmer specialiserad kunskap och 2003 engagerade hon sig i organisationen.

– I början ville jag inte begära ordet på våra möten, men efter ett tag vågade jag ta allt mer plats. När jag framförde mina åsikter visade det sig att det var ganska många som tyckte som jag. Mina erfarenheter var för första gången en värdefull tillgång.

Stöttar ungdomar och kvinnor att göra sina röster hörda

Amnas rättighetspatos och engagemang väckte uppmärksamhet hos organisationens medlemmar. Hon stöttade organisationens ungdomar att delta mer aktivt i organisationens verksamhet och att vara med och besluta om aktiviteter och mål.

– Självklart förväntades det inte av en 25-årig tjej att hon skulle förändra världen. Men många såg mig som en person med mycket energi och stort intresse, vilket nog var orsaken till att jag för fyra år sedan blev vald till ordförande, säger Amna.

– För mig var det viktigt att entusiasmera så många som möjligt att göra sina röster hörda så att våra frågor blir uppmärksammade i samhällsdebatten. Det går inte fort, men jag tycker det känns som att beslutsfattarna har börjat lyssna mer på våra synpunkter och krav.

Amna har bland annat prioriterat att arbeta för bättre anställningsvillkor. När hon blev ordförande var det aktuellt med en ny lag om yrkesrehabilitering och anställning av personer med funktionsnedsättning. Hon såg till att organisationen var med och utformade lagförslaget och drev på att det skulle antas.

Hon är stolt över att vara den första kvinnan som valts till ordförande och tycker det är extra viktigt att lyfta fram kvinnornas situation.

– Som kvinna med funktionsnedsättning är du dubbelt diskriminerad. Jag har kämpat mot våld och för bättre sexuell och reproduktiv hälsa. Jag har jobbat med att synskadade kvinnor ska bli starka och modiga så att de själva kan definiera sina problem och kämpa för sina rättigheter, vilket har gett positiva resultat, berättar hon.

Allt fler av organisationens kvinnliga medlemmar har blivit medvetna om vilka rättigheter de har. De har fått bättre självförtroende och vågar idag prata öppet om vilka svårigheter de möter.

Uppfostrades till självständighet

Amna lärde sig redan från barndomen att bära sitt ”annorlundaskap” utan att känna sig stigmatiserad. Föräldrarnas uppfostran gjorde henne självständig och kamplysten.

– Trots att jag är den enda i min familj med synskada har jag alltid varit omgiven av andra personer med synskada, framför allt i skolan. Jag har haft tur. Mina föräldrar har aldrig lidit på grund av min synskada.

Hon berättar att hennes föräldrar lät henne leka med de andra barnen på gatan, precis som ett ”vanligt” barn.

– Ibland kunde barnen vara taskiga mot mig för att jag var annorlunda, men mina föräldrar blandade sig inte i barnens bråk. Senare har de förklarat f att de ville att jag själv skulle inse att jag är blind, att jag måste leva med det och lära mig att hantera folk och svara för mig själv, berättar Amna stolt.

Zivana Jovancic