På Oaza utvecklas och växer både barn och föräldrar

Zijada Demirovic-Stjepanovic i Bosnien-Hercegovina är ensamstående mamma med en dotter på 17 år. Hennes dotter har en CP-skada, epilepsi och en grav utvecklingsstörning. Under många år letade Zijada efter en organisation som skulle kunna stötta henne i omhändertagandet av sin dotter. För en tid sedan hittade hon Oaza och förstod snabbt att det var rätt plats.

 – På Oaza ser man varje barn. Man arbetar brett och med kvalitet och det finns mycket att göra för barnen. De har lekrum där barnen leker med varandra, daglig verksamhet med konstateljé och musikterapi, arbetsträning och sjukgymnastik. En blandning av nöje och arbete, berättar Zijada.

Stöd i föräldraskapet

Förutom verksamhet för barnen anordnar Oaza även utbildningar och workshops för föräldrarna där de får stöd och chans att utvecklas i sitt föräldraskap.

Zijada har mycket livserfarenhet och har lärt sig mycket genom kampen för sin dotter. Trots det har hon deltagit i Oazas föräldrautbildning.

Zijada hjälper sin dotter att äta på Oaza.– Jag lärde mig massor. Jag fick veta så otroligt mycket om mänskliga rättigheter, barns rättigheter och hur vi ska bevaka och strida för barns rättigheter. Jag insåg att barn inte får manipuleras och jag fick många insikter om förhållningssätt till barn med utvecklingsstörning. Barnen kan vara ganska ombytliga i humöret och deras hälsa och välbefinnande kan ändra sig från timme till timme. Därför måste man veta hur man ska bete sig.

Idag känner Zijada sig så säker i sin föräldraroll att hon har börjat jobba som volontär på Oaza. Hon ger också råd och stöd till andra föräldrar kring hur de ska bete sig för att samspelet med barnen ska fungera bättre. Zijada och hennes dotter åker varje dag till Oaza. Ibland stanner de hela dagen, ibland bara en stund.

– Oaza betyder mycket för oss. Vi kommer jämt hit, oavsett tid på året. Här har vi hittat oss själva och fått en mer avslappnad syn på livet. Själv känner jag det som att jag har blivit en annan människa. Idag lever jag och min dotter ett helt annat liv än tidigare, berättar Ziada.

Hennes dotter har utvecklats mycket och lärt sig flera nya ord, även om hon inte kan uttala dem helt begripligt ännu. Men Zijada är nöjd. Ansvaret hon har fått på Oaza och de olika sysslorna har gett henne optimismen tillbaka.

– Även om jag redan är 60 år så känns ingenting svårt när jag ser att barnen behöver mig.

Gemenskapen med andra ger kraft och energi

Varje dag kommer det ett tiotal föräldrar till Oaza och Zijada mår bra av att träffa och samarbeta med de andra föräldrarna.

Zijada tillsammans med ungdomar och föräldrar på Oaza.– Vissa kommer bara för att prata lite och dricka en kopp kaffe. Andra lämnar sina barn för att kunna sköta sitt jobb eller andra sysslor. Varje torsdag lagar vi mat tillsammans.

Alla föräldrar har liknande erfarenheter och går igenom liknande prövningar. Under middagarna utbyter de åsikter, ger varandra råd och skämtar.

– Det här är en ventil för oss och tro mig, varje torsdag kommer man hem överlycklig!

Kämpar för en trygg framtid

Precis som många andra föräldrar så oroar sig Zijada för framtiden. Hon vet inte vad som ska ske med hennes dotter när hon inte orkar eller finns längre. För att skapa en hållbar lösning på assistentfrågan arbetar Oaza med en utbildning av personliga

– Vi skulle vilja få till stånd en lösning av boendefrågan också. Vi vill ha integrerade gruppboenden där de kan bo ett par, tre personer tillsammans i lägenheter efter föräldrarnas död. Integrerat boende i lokalsamhället är bättre än ett liv på institution, det är jag övertygad om, säger Zijada

Zivana Jovancic