Rapporten Millenniemålens bortglömda barn

Närbild på pojke.MyRight har tillsammans med flera funktionshinderorganisationer tagit fram en rapport om rätten till utbildning för personer med funktionsnedsättning.

Utbildning är det mest kraftfulla vapen man kan använda för att förändra världen.

Det sa Nelson Mandela i ett tal 2003. Allas barn rätt till utbildning är ett av Millenniemålens åtta mål och alltfler barn i världen utrustas med detta viktiga vapen, de får gå i skolan. Men vad händer med ett barn som aldrig får tillgång till utbildning på grund av funktionsnedsättning? När kampen för ett förändrat liv är en kamp mot stängda skoldörrar, skrämmande attityder och en skriande brist på resurser. De är de barnen som rapporten Millenniemålens bortglömda barn handlar.

90 procent av barn med funktionsnedsättning i utvecklingsländer går inte i skolan

I utvecklingsländerna rapporterar man att nittio procent av alla barn nu går i skolan. Men den imponerande statistiken omfattar inte de 120 miljoner barn med funktionsnedsättning som bor i utvecklingsländerna. För dem är siffran omvänd. Det innebär att 40 miljoner barn med funktionsnedsättning inte går i skolan. Men dessa barn syns aldrig i de årliga rapporterna om Millenniemålen.

Utbildning är en av de viktigaste faktorerna för att bekämpa fattigdom. Det är grundläggande för en människas möjligheter att få arbete, att kunna försörja sig och att delta i samhällsutvecklingen. Vår erfarenhet visar att personer med funktionsnedsättning som gått i skola och fått arbete ofta klarar sig väldigt bra. De deltar i samhällslivet och har verktyg för att kunna organisera sig och att ställa krav på samhällsförändringar.

När vi vet att läskunnigheten hos vuxna med funktionsnedsättning i utvecklingsländer, är så låg som tre procent (i vissa länder så låg som en procent för kvinnor med funktionsnedsättning) och när vi vet vilka förödande effekter analfabetism har för individen, familjen och samhället, vore det en global tragedi att neka dagens barn med funktionsnedsättning möjlighet att gå i skolan, lära sig läsa och skriva och bli delaktiga i samhället.

Det behövs vilja och kunskap om inkluderande undervisningsmetoder

Fattigdom, fördomar och bristande tillgänglighet är några av orsakerna till att barn med funktionsnedsättning stängs ute ur skolan. För att öppna de stängda klassrummen krävs ett brett spektrum av insatser. Först måste myndigheterna anstränga sig för att skaffa kunskap. Utan  uppgifter om hur många barn som har funktionsnedsättning och vilka deras behov är, är risken stor att fel åtgärder sätts in eller att åtgärder helt uteblir.

  • I många länder krävs ett omfattande informationsarbete som visar vikten av skolgång för alla barn.
  • För att skolgången ska bli meningsfull måste ländernas regeringar, myndigheter och skolor arbeta för att alla barn ska kunna tillgodogöra sig undervisningen.
  • Skolans värderingar måste genomsyras av en övertygelse om alla människors lika värde om alla barn ska kunna känna sig trygga och välkomna i klassrummet.

 

Kort och gott – varje barn har rätt till stöd utifrån sin funktionsnedsättning och sina förutsättningar.

Vägen framåt kräver samarbete med de som vet

Erfarenhet visar att om ländernas regeringar, myndigheter och biståndsaktörer samarbetar med funktionshinderrörelsen i frågor som rör skolsituationen för barn med funktionsnedsättning kan konkreta förbättringar komma till stånd betydligt snabbare. Personer med funktionsnedsättning besitter en expertis och kunskap om sin funktionsnedsättning som inte finns någon annan stans.

Funktionshinderrörelsen måste därför stöttas i sin strävan att få igång det enorma arbetet som krävs för att skapa en jämlik skolgång för barn med funktionsnedsättning.