Jados son Massa binder sin get vid ett träd.
Jado bor tillsammans med sin familj i den lilla byn Urugero, i Rwandas östra provins. Han har sex barn. Två av dem är blinda. Ingen av sönerna har fått gå i byskolan för lärarna har inte ansett det relevant att de ska få utbildning.
– När min son Massa föddes trodde våra grannar att min familj drabbats av en förbannelse och de andra barnen i byn har inte velat leka med mina två synskadade söner, berättar Jado.
När hans son Massa inte var välkommen i byskolan började Jado leta efter en annan skola för sin son. Till slut fick han kännedom om ett träningscenter för personer med synskada, nära huvudstaden Kigali.
Massa lärde sig att han har mycket att bidra med
Massa var tio år när han fick börja en sex månader lång träning på Masaka Resource Centre for the Blind. Centret är det enda i sitt slag. Det drivs av Rwanda Union of the Blind med stöd från Synskadades Riksförbund och MyRight.
Massa fick lära sig att läsa punktskrift och att orientera sig med käpp för att kunna ta sig fram självständigt.
– Men det viktigaste var nog att han fick lära sig att han är en människa med samma rättigheter som alla andra och att han har mycket att bidra med, säger Jado.
När Massa kom tillbaka hem till byn startade han en förening för personer med synskada. Idag driver föreningen ett eget litet jordbruk. Massa, som idag är tjugo år, har en get, arbetar i jordbruket och hjälper till med hushållsarbetet hemma.
Jados son Massa.
Brist på kunskap och hjälpmedel leder till isolering
I Rwanda blir personer med synskada ofta stigmatiserade av sin omgivning. Många tror att det finns kopplingar till onda andar och att det vilar en förbannelse över familjen när det föds ett barn med synskada eller annan funktionsnedsättning. Det saknas ofta kunskap och eftersom hjälpmedel är dyra får de flesta synskadade personer aldrig lära sig att använda den vita käppen. Det innebär att de flesta blir kvar i hemmen utan möjlighet att gå i skolan eller delta i samhällslivet.
När det var dags för Jados yngste son Gad att börja skolan fick Jado samma svar som tidigare, att byskolan inte undervisar barn med synskada. Läraren sa till Jado att ta med sig sin son hem igen.
Pappas kamp har gett resultat
Men Jado gav inte upp. Han hade sett hur Massa utvecklats på träningscentret och var fast besluten att hitta en skola för Gad. Han fick veta att det fanns en skola för synskadade barn i Kibeho, 45 mil från deras by. När Gad var tio år fick han börja första klass. Jado är glad att Gad får gå i skolan, men sorgsen över att han inte har råd att besöka honom.
– Jag vill hjälpa mina två söner att bygga sig varsitt hus och att ge dem möjlighet att försörja sig själva och familjen. Men det jag önskar mest av allt är att de ska bli respekterade som fullvärdiga människor, säger Jado.
