Kanchana Pradeepa de Silva är ordförande för Sri Lanka Foundation for the Rehabilitation of the Disabled, SLFRD. Hon kämpar särskilt för att nå ut till flickor och kvinnor med funktionsnedsättning, som i många fall lever isolerade från det övriga samhället.
Som ung såg Kanchana på sin funktionsnedsättning som en syndernas bestraffning som gjorde att livet knappt var värt att leva. I dag lever hon i stället ett självständigt och aktivt liv med ett bra jobb där hon kan ta sin egen bil till träningspassen på friidrottsarenan.
Tack vare idrotten har Kanchana kunnat göra saker som inte ens fanns på kartan när hon var ung och växte upp på Sri Lankas landsbygd. Som landslagsspelare i sittande volleyboll har hon fått chansen att resa till Italien, Korea, Indien och Kina och representera sitt land.
-Att som person med funktionsnedsättning kunna resa utomlands var nåt jag tidigare inte ens kunde drömma om, säger hon.
Flickor med funktionsnedsättning som vill hålla på med idrott stöter tyvärr på många hinder. Kanchana understryker hur viktigt det är att även dessa flickor får chansen att motionera och träffa kamrater. Det är särskilt viktigt i ett land som Sri Lanka, där många flickor och kvinnor med funktionsnedsättning hålls mer eller mindre inlåsta i hemmen av sina familjer. Det skapar isolering från det övriga samhället, vilket även riskerar att leda till fler hälsoproblem.
-Det är mycket vanligare att flickor med funktionsnedsättning hålls undangömda i hemmen jämfört med pojkar med funktionsnedsättning. Många föräldrar vill inte att deras döttrar ska komma ut i offentligheten. Vissa skäms, medan andra är oroliga för att deras döttrar ska råka ut för något, berättar Kanchana.
Kanchana vill bryta isoleringen och förändra attityder på landsbygden
Genom arbetet i SLFRD vill Kanchana framför allt nå ut med information som kan leda till attitydförändringar på landsbygden. Det handlar främst om att bryta den isolering som så många personer med funktionsnedsättning hamnar i. Där kan utåtriktade aktiviteter som att idrotta med andra spela en avgörande roll, menar hon.
-Flickor med funktionsnedsättning löper en särskilt stor risk att råka ut för övergrepp som våldtäkter, något som de sedan håller tyst om för omvärlden. Om man börjar med en aktivitet får man nya kontakter, och då blir det lättare att prata om sådana saker med andra och få det stöd som krävs för att våga polisanmäla, säger Kanchana.
”Hela samhället ser ner på personer med funktionsnedsättningar och det har skapat ett stort lidande i mitt liv”
Kanchana har varit förlamad i högerbenet sedan födseln och hade långt upp i vuxen ålder betydligt svårare att gå än vad hon har i dag.
Det var tack vare idrotten som hon kom i kontakt med andra som berättade att det fanns hjälp att få. Två personer tog kontakt med Kanchana under ett träningspass och tipsade henne om var hon kunde få rätt hjälp. Det ledde till att Kanchana fick stödskenor.
-När jag fick skenorna blev det mycket lättare att gå, tidigare var jag tvungen att hasa mig fram. Det är ett exempel på hur viktigt det är att få komma ut i samhället, det är så vi kan få de kunskaper vi behöver. Därför vill jag så gärna hjälpa andra att få ett bättre liv, genom att de ska få tillgång till den information de behöver, säger Kanchana.
Kanchana säger att hon lever ett mycket bra liv i dag. Hon bor hemma hos sina föräldrar, men tack vare sitt arbete är hon inte ekonomiskt beroende av dem på det sätt som så många andra personer med funktionsnedsättning är. När hon var ung såg hon inte alls lika ljust på tillvaron.
-Då grät jag ofta på grund av min funktionsnedsättning. Jag ville inte leva längre. Hela samhället ser ner på personer med funktionsnedsättningar och det har skapat ett stort lidande i mitt liv. Som ung trodde jag att det var någon form av synd som låg bakom min funktionsnedsättning.
Tack vare stöd från familjen kunde Kanchana gå klart grundskolan och även studera hela vägen upp till universitetet. I dag arbetar hon med socialförsäkringsfrågor vid landets finansdepartement.
