Särskilt utsatta men bortglömda i krisberedskap

När klimatrelaterade katastrofer som översvämningar, cykloner, bränder eller värmeböljor inträffar är personer med funktionsnedsättning nästan aldrig inkluderade i krisplanerna. När till exempel larmet ljudet över ett område hör inte döva eller personer med hörselskada, och personer med intellektuell funktionsnedsättning kan inte alltid förstå vad som händer och hur de kan ta skydd. För personer med synskador och de som är blinda är det ofta nästintill omöjligt att själv ta sig till säkerhet. Information som ges via radio är inte tillgängligt för många grupper, och information som ges i skrift -till exempel via affischer eller broschyrer är otillgängligt för andra. Det saknas också ofta information på teckenspråk eller i syntolkat format.

Vid ett katastrofläge är det ofta svårt för alla att få mat, vatten, vård och information. För personer med funktionsnedsättning är det ännu svårare. Det kan också vara svårt att vid en snabb evakuering få med rullstol, hjälpmedel och livsviktiga mediciner. För många går det helt enkelt inte att fly till säkerhet. Många tvingas stanna kvar i fara och utsatthet och i totalt beroende av andra. Studier visar även att personer med funktionsnedsättning löper större risk än andra att utsättas för våld vid katastrofer och särskilt utsatta är kvinnor och flickor med funktionsnedsättning.

När kris- och katastrofplaner helt utelämnar personer med funktionsnedsättning är de lämnade utan stöd och utan räddningsinsatser. Den systematiska diskriminering som personer med funktionsnedsättning möter på många håll tillsammans med en utbredd fattigdom gör att de ofta lämnas åt sitt öde.