Ibrahim Sadić är från Čelić i Bosnien-Hercegovina. Han är 27 år gammal och har ännu inte gått ut grundskolan. Ibrahim har diagnosen Cerebral Pares (CP). Under hela sitt liv har han utsatts för diskriminering inom utbildningssystemet.
När Ibrahim var sju år försökte hans mamma skriva in sin son i en grundskola i Čelić, då fick hon höra att skolan inte accepterar ”sådana barn”.
-Än idag förstår jag inte vad skolan menade med det, vad var jag för barn? Säger Ibrahim.
Det dröjde sju år, tills Ibrahim var fjorton år innan han till slut fick börja på en nyöppnad särskild avdelning på grundskolan. Där avslutade han sina första fyra år av grundskolan. Ibrahim blev uttråkad eftersom han redan kunde det mesta av vad som lärdes ut i skolan. Men han trivdes ändå och fick en bra relation med sin lärare Azra som såg talang och potential i Ibrahim.
– Hon tog sig tid att lyssna på mig för att bättre förstå mig. Det krävs bara lite ansträngning men de flesta människor vill generellt sett inte anstränga sig, säger Ibrahim.
Efter årskurs fyra fortsatte kampen om rätten till utbildning
Det var Ibrahims mamma som hjälpte honom att ta sig till skolan, och han hade ingen egen assistent när han väl var på plats. När Ibrahim gått ut fjärde klass avslutade han sin utbildning på skolan. Hans mamma hade fått svåra ryggproblem och hade svårt att hinna med att ta honom till skolan varje dag.
Ibrahim började på en ny skola läsåret 2018/2019 för att gå klart femte och sjätte klass. Hans mamma betalde en granne för att skjutsa honom till och från skolan. Men även denna gång slutade Ibrahims skolgång allt för tidigt. Skolan bröt sitt avtal med utbildningsministeriet och fick sin licens återkallad, vilket gjorde att Ibrahim lämnads utan möjlighet att slutföra sina studier.
-Trots att det enligt lag måste finnas möjlighet till inkluderande utbildning för barn med funktionsnedsättning i vanliga skolor, brister det i praktiken, säger Ibrahim.
Han menar att systemet har misslyckats och att det finns en missuppfattning om att personer med funktionsnedsättning inte ens behöver en utbildning. Och att många människor inte ser personer med funktionsnedsättning som personer som kan bli framgångsrika och självständiga.
Föreningen gav Ibrahim kunskap om sina rättigheter
Ibrahim har sedan fem år tillbaka engagerat sig i Lotos, ett informationscenter för personer med funktionsnedsättning. Där fick han lära sig om vilka rättigheter han faktiskt har och hjälper nu till att sprida den informationen till andra. Ibrahim vill gärna öka sitt engagemang i framtiden och arbete mer aktivistiskt för rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
I framtiden hoppas Ibrahim få avsluta grundskolan och även få en gymnasieutbildning. Utbildningen är viktigt för Ibrahim så att han en dag ska kunna skaffa sig ett arbete och inkomst och kunna leva ett självständigt liv.
-När jag gått ut skolan vill jag ha ett arbete där jag får använda huvudet, jag vill arbeta med kunskap och därför ger jag inte upp, säger Ibrahim.
Han säger att han tror att många har fördomar mot personer med funktionsnedsättning och han vill med sin uthållighet och envishet visa de att ingenting är omöjligt.
-Min funktionsnedsättning är inte hela min identitet, och det går att förstå mig och höra mina åsikter, bara man vill! Avslutar Ibrahim.
