I Bosnien och Hercegovina, där historien fortfarande ekar genom städernas gator, pågår en tyst men kraftfull förändring. En nation som har upplevt sin beskärda del av utmaningar, är nu skådeplatsen för en inspirerande kamp för rättvisa och inkludering. I centrum står en grupp kvinnor som länge varit osynliga i samhällets ögon – kvinnor med funktionsnedsättningar.
Dessa kvinnor står inför många hinder, såsom otillräckligt skydd i lagstiftningen, diskriminering på flera fronter, samt en brist på integrationsinitiativ. De möter ökad risk för våld och kämpar med dubbla utmaningar på grund av deras kön och funktionsnedsättning. Detta inkluderar att bli behandlade annorlunda, få färre ledarskapsmöjligheter, uppleva press från familj, samt konfronteras med samhälleliga attityder och fysiska hinder som begränsar deras möjligheter.
Bristen på resurser, rädsla och svårtillgängliga stödtjänster förstärker deras utmaningar och begränsar deras deltagande i sociala aktiviteter, utbildning, arbete och aktivism. De står inför ekonomiska svårigheter på grund av begränsade möjligheter och kompetenser, vilket leder till negativa konsekvenser som låg självkänsla och daglig diskriminering. Hindren för utbildning och yrkesutbildningsprogram begränsar deras förmåga att skaffa kompetenser för entreprenörskap eller karriärutveckling, vilket påverkar deras engagemang med potentiella givare och finansiering. Otillgängliga arbetsplatser, diskriminerande anställningspraxis och samhälleliga fördomar utesluter dem ytterligare från arbetsmarknaden och bidrar till ekonomisk sårbarhet och finansiellt beroende.
Osynliga inom funktionsrättsrörelsen
Inom funktionsrättsrörelsen i Bosnien och Hercegovina spelar kvinnor och flickor med funktionsnedsättningar ofta passiva roller. Trots deras närvaro i antal, är deras deltagande sällan meningsfullt. Enligt folkräkningsdata är mindre än 2% av landets kvinnor och flickor med funktionsnedsättningar aktivt engagerade i organisationer. Denna brist på deltagande kan bero på begränsad medvetenhet om genusfrågor och tillgänglighetsbarriärer.
Binasa Goralija, projektledare för MyRight och drivkraft bakom genderprojektet ”I am here – visible and proud”, understryker att vara kvinna med funktionsnedsättning innebär att ständigt kämpa på två fronter. Detta projekt, finansierat av den svenska ambassaden, strävar inte bara efter lika rättigheter, utan även efter att omdefiniera kvinnans roll i ett postkonfliktssamhälle. Det handlar om att ge dessa kvinnor en röst och makt.
För att stärka kvinnornas engagemang, fokuserar projektet på att öka deras deltagande i organisationer för personer med funktionsnedsättningar genom mentorprogram, utbildningar och särskilda kvinnoforum. Målet är att stärka deras förmåga att förespråka sina rättigheter och bli mer självständiga och engagerade.
Kvinnoforum en katalysator för förändring
Projektet har redan lett till positiva förändringar. Kvinnor har förbättrat sin livskvalitet genom utbildning och entreprenörskap, och tagit större ansvar för sin hälsa. De är nu mer aktiva i att forma sina egna liv och stå upp för sina rättigheter.
De forum som skapats för dessa kvinnor har blivit en katalysator för förändring. Deltagarna är inte bara mottagare av stöd, utan även viktiga aktörer som bidrar till beslutsprocesser och förespråkar sina rättigheter.
Jelena Mizic, ordförande för kvinnoforumet i Dobojregionen berättar:
– I mitt arbete inom kvinnoforumet möter jag många kvinnor med väldigt låg självkänsla. De flesta har ingen utbildning alls och många har växt upp i familjer där de tystats och ifrågasatts när de yttrat någon åsikt. När vi träffas tränar vi på att stärka oss själva att våga ta plats. Och det ger resultat.
Ordförande för kvinnoforumet i Tuzla, Selma Plancic, vittnar om hur hennes deltagande i forumen har förändrat hennes syn påsig själv och hur hon nu förstår att hennes funktionsnedsättning är en del av hennes identitet, inte hela hennes väsen.
Projektledare Binasa ser dessa forum som nyckelaktörer för långsiktig förändring. De utmanar inte bara samhällets uppfattningar utan öppnar även nya dörrar för kvinnor med funktionsnedsättningar.
Men resan är inte över än. Som Binasa betonar:
– Det här är bara början. Mycket arbete återstår för att säkerställa att alla kvinnor, oavsett funktionsnedsättning, får samma möjligheter och rättigheter.
