Efter 18 år av starkt engagemang för funktionsrättsfrågor går Sven-Arne Persson i pension. Vi på MyRight vill uppmärksamma och tacka honom för ett långvarigt och djupt engagerat arbete för mänskliga rättigheter – och för alla de människor han mött och stöttat längs vägen.
Sven-Arnes engagemang tog form under hans tid som lärare på anpassad gymnasieskola. I samband med en skolresa till Nicaragua fick han upp ögonen för hur personer med intellektuella funktionsnedsättningar har det i andra delar av världen. Det blev en väckarklocka – och starten på ett internationellt engagemang som skulle komma att prägla stora delar av hans liv.
Arbetet fortsatte inom FUB, en organisation som arbetar för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Genom FUB drevs flera internationella projekt i samarbete med MyRight, bland annat i Nicaragua, Rwanda, Bolivia och Peru. För fem år sedan var Sven-Arne även med och grundade organisationen AGI – Association Global Inclusion – som helt fokuserar på internationella funktionsrättsprojekt.
I en intervju med MyRight berättar Sven-Arne om minnen som gjort särskilt starkt intryck på honom. Ett av dem är från Rwanda, där han mötte mödrar till barn med intellektuella funktionsnedsättningar som frystes ut från sina lokalsamhällen. I vissa fall betraktades de som häxor – som om barnets funktionsnedsättning vore ett straff från Gud. Ett smärtsamt minne, som tydligt speglar den utsatthet som personer med intellektuella funktionsnedsättningar och deras familjer kan möta.
Samtidigt finns också ljusare minnen. Under en av sina senaste resor till Bolivia mötte Sven-Arne en ny generation unga personer med intellektuella funktionsnedsättningar som organiserar sig, kräver sina rättigheter och ser sig själva som rättighetsbärare. En utveckling han delvis kopplar till de nätverk som AGI byggt upp mellan Bolivia, Peru och Sverige.
Trots sitt långa engagemang överraskas han av hur snabbt dessa nätverk vuxit fram – och vilken kraft som finns i mötet mellan unga människor i liknande situationer.
– Det är svårt att förklara kort, men det handlar om att gå från ensamhet och isolering, där man inte känt att man betytt något, till att plötsligt möta massor av andra ungdomar i samma situation.
Under åren inom FUB och AGI har Sven-Arne också lärt sig vikten av lyhördhet och ödmjukhet i internationellt arbete. Han lyfter risken med att som vit man, med både makt och resurser, kliva in i en ny kontext och omedvetet inta en överordnad position. När det sker finns risken att människor inte vågar vara ärliga eller säga ifrån när något inte fungerar.
För honom har lösningen varit öppenhet – att visa att även han kan göra fel. För att behålla perspektivet brukar han också ställa sig frågan hur det hade känts om någon från exempelvis Bolivia kommit in i hans egen lokala kontext och försökt styra och bestämma.
Avslutningsvis delar Sven-Arne med sig av råd till andra som funderar på att engagera sig internationellt. Ett första steg kan vara att ta kontakt med en funktionsrättsorganisation i sin närhet, för att höra om pågående projekt – eller om det finns intresse för att starta något nytt. Det viktigaste, menar han, är engagemanget.
Han berättar också hur arbetet påverkat honom personligen. I dag beskriver han sig som mer tacksam och mer uppmärksam på det lilla i livet. Möten med människor som lever med mycket små materiella resurser, men ändå känner glädje, har förändrat hans syn på vad som verkligen är viktigt.
– Det har berikat mig, min inre värld. Jag är mycket tacksam över att ha fått chansen. Det har inte känts som en uppoffring, utan som en möjlighet, avslutar Sven-Arne.
Vi på MyRight vill rikta ett varmt tack till Sven-Arne för alla år av samarbete och engagemang. Vi hoppas att det arbete han varit med och byggt upp fortsätter att leva vidare – och inspirerar fler att engagera sig för funktionsrätt och mänskliga rättigheter globalt.
Om du själv är intresserad av internationellt utvecklingsarbete och funktionsrättsfrågor är du varmt välkommen att ta kontakt med någon av MyRights medlemsorganisationer.
