Människor med funktionsnedsättning runt om i världen lämnas fortfarande till ett liv i fattigdom och utsatthet, trots tidigare löften om inkludering från världens ledare. På toppmötet SDG Summit som öppnar idag har Sverige chansen att ta ledartröjan och ta ställning för världens en miljard personer med funktionsnedsättning.
Idag startar SDG Summit i New York. I två dagar samlas världens ledare för att diskutera de globala mål som världen enades om 2015. Målen att utrota fattigdomen, avskaffa hungern och uppnå jämställdhet, för att nämna några, ska vara uppnådda 2030. Nu är det halvtid.
När de globala målen antogs innebar de ett paradigmskifte för personer med funktionsnedsättning i världen. Till skillnad från de tidigare målen fanns personer med funktionsnedsättning nu inkluderade och synliggjorda i målsättningar. Nu skulle också de äntligen nås av utveckling och framsteg efter att ha halkat efter de decennier när resten av världen fick ökat välstånd och bättre levnadsförhållanden. Världens länder skrev under på att de mest utsatta och marginaliserade skulle prioriteras under parollen ”Ingen ska lämnas utanför”.
Men i rapport efter rapport kan vi konstatera att personer med funktionsnedsättning fortfarande är extremt utsatta och att mycket få länder arbetar för att de ska få tillgång till sina mänskliga rättigheter.
Personer med funktionsnedsättning tillhör de allra fattigaste i de flesta samhällen och utsätts för en omfattande diskriminering. De har sämre tillgång till vård och utbildning. De löper större risk att utsättas för våld och svält. Och de drabbas särskilt hårt av krig, naturkatastrofer och pandemier.
Med funktionsnedsättning är det extra svårt att ta sig ur fattigdom. Många saknar möjlighet att göra sina röster hörda och lever hela sina liv beroende av andras välvilja. Det är inte ovanligt att personer med funktionsnedsättning hålls isolerade på institutioner eller inlåsta av sin anhöriga, helt fråntagna värdighet, möjligheter och sina mänskliga rättigheter.
Trots att personer med funktionsnedsättning därför borde vara högsta prioritet för alla som jobbar med fattigdomsbekämpning har de förblivit en bortglömd grupp. Inte heller Sverige lever upp till förväntningarna. Förra året hade endast 0,25 procent av Sveriges biståndsinsatser funktionsnedsättning som huvudsyfte. Sverige behöver bli bättre på att rikta biståndet direkt till personer med funktionsnedsättning och tydligare integrera och inkludera dem i biståndet. Det gäller till exempel inom utbildning och hälsa, men även inom det humanitära biståndet för att lindra akut nöd.
Toppmötet SDG Summit 2023 i New York inleder en ny fas i arbetet med att nå de globala målen och alla verkar överens om att tempot måste öka. I FN-rapporten “Global Sustainable Development Report 2023” konstateras att fokus för världens länder framöver måste vara på de mest utsatta, däribland just personer med funktionsnedsättning. Ledordet är fortfarande ”Ingen ska lämnas utanför”.
Vi har mycket att vara stolta över när det gäller funktionsrätt i Sverige. Det finns mycket som inte är bra eller fungerar som det ska: Men sett i ett internationellt perspektiv är våra erfarenheter och utveckling av funktionsrätt något vi kan vara stolta över och som vi bör sprida till länder runt om i världen. Vår LSS-lag som tar avstamp i rätten till självständigt liv är unik och har inneburit en frihetsreform.
Vi vet också att uteblivna satsningar på personer med funktionsnedsättningar innebär att länder går miste om mångmiljardbelopp i potentiella inkomster.
På toppmötet har Sverige nu möjlighet att ta ledartröjan och visa hur inkludering av personer med funktionsnedsättning i biståndet minskar fattigdom och ökar välstånd. Om människor med funktionsnedsättning inte inkluderas kommer de globala målen aldrig att kunna nås.
Jesper Hansén
Generalsekreterare MyRight
Enligt FN:s Utvecklingsprogram, UNDP, ligger läs- och skrivkunnigheten hos personer med funktionsnedsättning i världen på tre procent, att jämföra med 87 procent hos övriga. Hos kvinnor med funktionsnedsättning är den så låg som en procent.
