När Muamer Husejnović var yngre var han medlem i en förening för barn och ungdomar med funktionsnedsättning där han tillverkade väskor eller magneter som föreningen sedan sålde. Med tiden sökte han efter arbete för att bli ekonomiskt självständig. Information Centre for Persons with Disabilities (IC Lotos) gav Muamer det stöd han behövde.
”Jag ville hjälpa mina föräldrar. Även om jag kan arbeta med många saker och uppför mig bra fick jag aldrig möjlighet att få ett jobb. Det enda jobb jag hade var att följa med min far i det dagliga arbetet och hjälpa grannar för dagslön. Oftast säger folk till mig att du inte kan göra det ena eller det andra, bara för att jag har en funktionsnedsättning,” berättar Muamer.
Det stöd som Muamer fick av IC Lotos gjorde att han känner sig mer bekväm att prata inför folk och ta plats. ”De uppmuntrade mig att vara ärlig och säga vad jag tycker, och jag lyssnade på dem.”
IC Lotos såg också till att Muamer fick information om sina rättigheter. Han och hand flickvän ville gifta sig men kunde inte eftersom hans föräldrar gav inte honom tillåtelse. Muamer berättar: ”Så jag pratade med IC Lotos personal och de sa till mig att jag har rätt till en familj som alla andra människor.” Efter hjälp från IC Lotos kunde Muamer gifta sig med sin flickvän och börja en familj tillsammans.
”Nu hade jag en familj men inga pengar eller jobb. Både IC Lotos och jag försökte hitta arbete men ingenting. Jag började någonstans och de skrattade eller betalade mig inte. Det var svårt att hitta ett riktigt jobb,” säger Muamer.
Men en dag fick han jobb. Idag arbetar han på ett företag och gör många olika saker: skär delar med maskiner, slipar och målar. Ibland viker han skjortor.
”Jobbet är inte svårt. Vi som jobbar tillsammans skämtar snällt med varandra. Alla är lika värda och dagen går fort. Jag har en lön och jag är inte trött så jag orkar göra saker hemma också.”
”Jag är lugnare nu, tidigare var jag arg ibland. Inte särskilt lycklig. För att jag behandlades som ett barn. Min mamma tycker fortfarande att jag är ett barn, men andra ser mig som vuxen. Jag är 31 år nu, jag har en fru och en son. Jag lever ett fridfullt liv nu, hustrun är snäll mot mig. Nu när jag är mer lycklig är allting mycket bättre. Vi som familj har ett normalt liv och andra ser det. Mina kolleger respekterar mig, mina grannar respekterar mig. Jag har ett bra förhållande till min bror och även hans fru är en mycket god vän till mig,” säger Muamer.
”Allt jag någonsin velat är ett normalt liv och att vara som alla andra. Jag har äntligen fått det och jag tänker behålla det.”
